Repetition av Monicas Vals inför publik

Den 18 september var det repetition inför publik av Monicas Vals på Hipp. En uppsättning av Malmö Stadsteater, om Monica Zetterlunds liv. Pjäsen skildrar likt en berg och dalbana hennes succéer och motgångar som artist och kvinna. Skådebanan var där.

Det var en mustig föreställning på ca 2 1/2 timme med en paus efter 1 1/2 timme. I öppningsscenen möts vi av den gamla Monica Z sittandes i en fåtölj. Hon sitter i sidan, längst framme på scen. I bakgrunden genom ett halv transparent draperi kan man skönja en musikscen med jazzmusiker ifrån hennes förflutna . En trött och kantstött Monika Z samtalar med sitt förflutna för att sedan genom en transformering på scenen ta oss tillbaka i tiden till den yngre Monika Z, en värmländsk vacker kvinna med hoppet kvar och skinn på näsan. Vi följer hennes fantastiska nationella och internationella karriär, alla framstående artister, personer och legender som hon blir emotionellt involverad i både privat och yrkesmässigt.

Uppsättningen är regisserat med ett storslaget och lekfullt bildspråk av Klas Abrahamsson, med intressanta scen och statistlösningar. Huvudrollen spelas av Mari Götesdotter, som gör en realistisk öm och träffsäker tolkning av Monika Z både teatraliskt och musikaliskt. Sången känns i början av föreställningen lite opersonlig men under föreställningens gång börjar den mer och mer växa och beröra. I pjäsen lyfts Monica Z´s dåliga självförtroende som sångerska fram, samt hennes sökande efter renheten och känslan för att berätta en historia med sin sång. Nu i efterhand med en god natts sömns mognad av pjäsen, så tror jag att den där opersonliga sången i början av föreställningen var en medveten musikalisk rolltolkning av Monika Z röst som en oslipad diamant, vilket ger en vink åt vilken kompetent och lyhörd sångerska Mari Götesdotter är. Musiken på scen är mästerligt framfört med ledning av den danska saxofonisten Benjamin Koppel.
Föreställningen ger en lust och nyfikenhet att lyssna på Monicas originalgrammofoninspelningar, även en lust för att se filmatiseringen. Inte för att jag tror att filmen bättre, utan helt enkelt för att ”Monikas vals” ger mig en hunger av att vilja veta mer om hennes liv och samtiden runtomkring.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s